Kapitel 2 - Om maskhål och lösenord
Strax innan kriget i Ukraina publicerade ett forskarteam vid Ryska Folkets Vänskapsuniversitet en mycket intressant studie i tidskriften Classical and Quantum Gravity.
Studien hade genomförts i tre olika steg. Först beräknade teamet något som kallas Lie-derivatan, en funktion som binder samman egenskaperna hos kroppar i två olika rum: ett affinrum och ett Minkowskirum. Det gjorde det möjligt för dem att gå från beskrivningen av vågor i verkligt, fysiskt rum till deras matematiska tolkning.
I det andra steget definierade de fem godtyckliga funktioner med tiden som enda variabel, det vill säga konstruktioner som inte förändras i processen av distributionen av en våg. Med deras hjälp kan egenskaperna hos en våg modifieras direkt vid källan till att koda in vilken information som helst. På en annan plats i rymden kan denna information avkodas och på så sätt principiellt möjliggöra informationsöverföring. I det tredje steget bevisade forskarna satsen om planmässig icke-metrisk struktur för gravitationsvågor. Det visade sig att av de fyra dimensionerna hos en våg (tre rumsliga och en tidsdimension) kan tre användas för att koda ett informationsmeddelande med hjälp av endast enda funktion, och i den fjärde dimensionen med användning av två funktioner.
Studien, även om den som sagt var mycket intressant, gav tyvärr inga förslag på någon praktisk lösning på hur man faktiskt skulle kunna åstadkomma det som visades vara möjligt. Det fanns minst sagt en hel del verkligt stora utmaningar som behövde övervinnas först.
För det första behöver man en mycket stark och kontinuerlig källa till pulserande gravitationsvågor. Ett binärt svart hålsystem av medelstorlek borde fungera. Helst med överlappande händelsehorisonter, om man vill kunna få till någon rimlig bandbredd i datatrafiken.
För det andra behöver man ett sätt att koda in information i gravitationsvågen. Jag är inte säker på exakt hur ett sådant system skulle se ut. Eventuellt skulle man kanske kunna använda sig av laserliknande energipulser för att skapa lokaliserade störningar i rumtidsfältet. Det skulle möjliggöra någon form av manipulation av gravitationsvågorna och därmed skapandet av en datakanal, antar jag.
För det tredje behöver man vika rymden, eller åtminstone skapa ett hål i verkligheten för att låta vår gravitationsvåg glida ut till de högre dimensionerna. Ett Minkowski-maskhål skulle räcka, antar jag. Eller faktiskt vilken typ av traverserbart maskhål som helst. Jag är inte den kräsna typen.
Slutligen behöver man ta emot och avkoda signalen. En gravitationsvågsdetektor skulle fungera bra för första delen, och avkodningen skulle kunna hanteras av en ganska enkel enhet - som till exempel den jag just kopplat in på forskningscentret.
Allt som allt finns det några rejäla tekniska utmaningar här, men jag är säker på att de kan övervinnas med tiden. Massor av tid. Och en hel del pengar.
Om vi bara fokuserar på mottagardelen är vi redan där.
Ikonen på mitt skrivbord, som blinkade och väntade på att öppnas, var beviset på detta.
Jag slutade flumma iväg, fokuserade på nuet istället, klickade på ikonen och såg hur en fil laddades ner till min dator.
"Det det dags," viskade jag. "Nu händer det på riktigt."
Nedladdningen slutfördes, och en dialogruta öppnades.
"Filen är krypterad. Ange lösenord: "
Nu blev det spännande på riktigt! Om min hypotes verkligen stämde, kunde jag välja precis vilket lösenord som helst och skriva in det här. Vad jag än valde, så skulle det vara rätt!
Så länge jag inte glömde det, förstås.
Jag skrev "spunnet-salt-och-asfalterad-lekplats" och tryckte på ENTER.
Dialogrutan stängdes och en textfil öppnades:
Kära herr/fru,
Jag är en prins från Nigeria. Din hjälp skulle vara mycket uppskattad. Jag vill överföra hela min förmögenhet utanför Nigeria på grund av ett fruset bankkonto. Om du skulle vara så vänlig och överföra en liten summa på $3,500 till mitt konto skulle jag kunna låsa upp mitt konto och överföra mina pengar utanför Nigeria.
---
Förlåt - jag kunde inte låta bli att låta ett Nigeriabrev bli världens första meddelandet från framtiden :-D
Grattis, förresten!
Du hade rätt. Din hypotes stämmer och framtiden
är redan här.
Välkommen till resten av ditt liv!
###########################################
# 2024-13-12: 13, 19, 30, 38, 46 + 04, 12 #
###########################################Jag läste meddelandet och började sedan skratta rakt ut.
"På riktigt! Fucking YES alltså!!" skrek jag. "Mother-effing YES!!!"
Jag skrattade tills jag grät, och sedan grät jag lite till.
Den stämde.
Min hypotes.
Jag hade gjort något som ingen människa hade gjort tidigare.
Jag hade fått ett meddelande från framtiden.
Mitt framtida jag hade skickat det till mig. Det var ingen tvekan om det.
Jag skrattade igen tills jag fick ont i käkarna.
Sedan log jag bara en lång stund.
Tills jag åter började gråta.
Jag grät tills jag kände att jag inte orkade något alls längre, men på något sätt tog jag mig ändå till sängen.
Nästa morgon vaknade jag med med en känsla som om huvudet var alldeles fullt av bomull och munnen som att någon hade hällt några droppar kompostvatten i den under natten.
Händelserna från gårdagen började sakta komma tillbaka till mig och falla på plats någorlunda ordentligt i min hjärna.
Det kändes som att det fanns saker jag behövde göra.
Vad var nästa steg nu egentligen? Jag kände mig helt vilsen.
Det senaste året hade nästan allt mitt fokus varit på att få ihop mina modeller till något som gick att implementera i praktiken och sedan koda ihop mitt projekt kompakt nog för att det skulle gå att dölja i labbet på forskningscentret under överskådlig framtid.
Jag hade haft sådant fokus på de rent praktiska detaljerna att jag nästan glömt vad det innebar att det hela faktiskt fungerade.
Jag hade bevisat att tidens pil kan peka i nästan vilken riktning som helst...
...med lite hjälp av några extra dimensioner.
Men nu var det inte tid att ligga kvar här i sängen och bli filosofisk. Det var dags att ta sig samman och bli lite pragmatisk igen.
Ok. En snabb summering av nuläget:
Igår, den 8 mars 2024, hade jag passerat en ny historisk milstolpe när jag fick det allra första meddelandet från mitt eget framtida jag. Men hur skulle jag nu gå tillväga för att se till att just den framtiden skapades? Hur skulle jag göra för att hamna i en situation som tillät mig att skicka det meddelande jag just har fått? Antingen måste jag göra ett antal riktigt banbrytande upptäckter eller så hade jag några monumentala tekniska utmaningar att övervinna.
Meddelandet var daterat den 12 mars... vilket var på nästa veckas tisdag. Vänta, vad?!
Jag hoppade snabbt ur sängen, satte mig vid min dator igen och dubbelkollade slutet av meddelandet:
###########################################
# 2024-13-12: 13, 19, 30, 38, 46 + 04, 12 #
###########################################Nog började det med ett datum alltid, men det som kom efter det var ingalunda ett klockslag. Det var bara en lista med sju random tal och ett plustecken mot slutet.
Vad i rimlighetens namn kunde jag tänka mig att jag själv skulle skicka för slags budskap i form av en serie siffror?